Den dagen då tårarna kom bestämde hon sig. Det var dags för en förändring. Att det skulle leda till ett liv i Australien och en helt ny livsstil kunde Lynn aldrig ana. Med denna inledning fortsätter vi serien ”Månadens gästbloggare” här på SwedesInAustralia.com. Månadens gästkrönikör är Lynn Quiroz som i texten nedan med egna ord berättar om vad överbelastning inom arbetet kan innebära och om att våga ta steget till förändring. Hon ger tips på resemål och delar med sig av flera favoritfoton hon tagit under sin tid i Australien. Trevlig läsning!
Jag sitter och stirrar på datorskärmen. Det går säkert flera minuter. Det är då jag förstår vart jag hamnat, att jag nått en gräns. Tårarna börjar sakta rinna ner för kinderna. Jag kan inte stoppa dem längre. Det är måndag och minnena från helgen knackar på. Överbeläggningar, underbemannad avdelning, patienter med sviktande mående, en orimlig känsla av otillräcklighet och ett konstant stresspåslag. Livet som sjuksköterska var något jag identifierade mig med under en lång tid, men jag visste inte att det skulle påverka mig på det här sättet.
Den dagen då gråten kommer – dags för förändring
Sedan min sjuksköterskeexamen har jag ett enda löfte: den dagen jag gråter på jobbet, då drar jag. Veckan efter sa jag upp mig. Kort därefter jobbade jag inom friskvården, men det var först när min man sa att han fått erbjudande om att jobba i Sydney som livet tog sig en rejäl vändning. Jag ska ärligt säga att jag blev vettskrämd, eftersom jag visste att med förändringar kommer också en djupgående analys av mina egna värderingar. Många viktiga frågor ska ha ett svar: Vad vill jag? Varför vill jag det? Och hur ska mina handlingar matcha detta? Det sista jag tänker innan nyckeln vrids om till lägenhetslåset i Sverige är: det kommer ordna sig.
Väderingar och livsstil måste gå ihop
Jag har alltid vetat att det fanns något annat för mig där ute. En annan livsstil där jag kunde få utlopp för min kreativa sida. Efter mycket inre arbete inser jag att en av mina högsta värderingar är min kreativitet. En annan är min hälsa, och en tredje är relationerna i mitt liv. Alla mina dagliga handlingar måste matcha dessa värderingar, annars kommer jag känna mig obekväm. Du vet den där känslan när en undrar varför en inte känner sig tillfreds fast en borde göra det.
Att kunna ge en bit av sig själv
Fotografi är ett ämne jag numer känner starkt för och det har funnits i mitt liv till och från. Oändliga timmar har lagts på att inspireras av fotoböcker, fotoutställningar, vernissager, suttit modell for kompisar etc. Min första och nuvarande kamera är en blygsam kompanjon på mina äventyr som fotograf, men jag fullkomligen älskar vad den gett mig. Inte helt förvånande föredrar jag att fotografera människor, främst street photography och porträtt. Genom fotograferandet kan jag kommunicera och uttrycka mig på mitt sätt, och på så sätt ge mina åskådare en liten bit av mig själv.
Syskon-syndrom mellan Sydney och Melbourne?
Australien gör det så enkelt för mig som fotograf. Naturen, människorna, kulturen. Hittills har jag besökt Melbourne och Canberra, alltså bara en bråkdel av vad som finns i detta stora land. Melbourne, denna kulturmetropol som kan skryta med flertalet årliga utmärkelser som den mest levnadsvänliga staden i världen. Melbourne jämförs ofta med Sydney, vilket jag kan tycka är lite orättvist eftersom de är helt olika städer. Sydney, som kan stoltsera med närhet till stränder och bush walks, kommer inte i närheten av Melbournes utbud av kommunala transportmedel och kultur. Lite syskon-syndrom mellan de två, helt klart. I vilket fall som helst är båda en stor kontrast mot Canberra, den parlamentariska huvudstaden helt klart värt ett besök för den kulturella ådran. Museum, mat och politik är huvudpunkterna här, men som en Uber-förare uttryckte det: “If you’re looking for party, Canberra is not the place.”
Munvattnande street-food finns med på listan
På helgerna fokuserar jag mycket på att fotografera, då jag och min man (även kallad min trogna assistent och modell) gillar att utforska ställen utanför Sydneys citykärna. Fem miljoner invånare är ju utspridda på lite olika ställen. För att få en så rättvis bild som möjligt så reser vi ut till förorterna så fort vi får tid över. Cabramatta – ett måste for den som vill smaka vietnamesiskt, Harry’s Park – eller Little India – med många enkla utsökta indiska restauranger. Woolwich – för att det är så nedrans vackert. Palm Beach – om du vill se en strand utöver det vanliga samt har förmågan att vandra upp till fyren för att se vilken utsikt som väntar där. Något som är signifikant för Sydney är alla utomhusmarknader på helgerna, året om. Förutom en perfekt plats for spontana fotostunder så finner du allt från glada hantverkare, munvattnande street food till prisvärd secondhand. Mina personliga favoriter är Glebe Market, Grounds of Alexandria, the Rocks Market och Paddington Market för att nämna några. Listan kan göras lång, och jag kan bistå med mer tips för den som är intresserad.
Att flytta till Australien var inte så farligt trots allt
Sedan min ankomst till Sydney i januari har jag hjälpt vänner marknadsföra sina företag genom mina bilder. Att få bidra med min kompetens på det sättet är otroligt tillfredsställande, eftersom jag lär mig nya saker hela tiden och också får hjälpa personer jag bryr mig om. Min portfölj med bilder växer stadigt och jag har nu en tillfällig anställning som eventfotograf. Min bakgrund som sjuksköterska är verkligen en tillgång i mitt fotograferande. Beslutet att flytta till Sydney var inte så farligt trots allt. När allt kommer omkring tar alla människor beslut, varje dag. Det går inte en enda dag utan att vi tar minst 100 olika beslut. Det första beslutet för dagen är att öppna ögonen och stiga upp ur sängen. Resten är upp till dig. Vilka beslut tar du idag?
Tack för att du tog dig tid att läsa min text. Bilderna jag delat med mig av är mina absoluta favoriter från min tid här i Australien.
Ta en sväng till min hemsida eller min Instagram @thelynnway där jag publicerar ett urval av mina bilder och skriver om mina äventyr som fotograf.