Det var en dröm för mig att komma till Australien och surfa efter att ha lärt mig surfing i Sverige. Jag heter Simon Russell och är en utav de sämsta inom sporten, men jag är likväl en utav flera hundra tusen som är ofattbart kär i surfing. När jag kom till Sydney var det dags att börja surfa lite mer än vad jag hade gjort i Sverige. Men det fanns ett problem. Jag hade ingen bräda, och jag hade inte pengar till en bräda heller. Då slog slumpen till en morgon när jag vaknade på vandrarhemmet YHA Bondi Beach. Jag kollade ut genom fönstret och såg en bräda ligga vid kanten av gatan mitt framför mig. Jag sprang ut för att kolla om det var sant, och då jag insåg att det var det så sprang jag in till lobbyn och frågade om jag kunde ta den. De svarade att de skulle slänga den så jag kunde ta den. Jäklar, en egen bräda! Den hade inga fenor, och var väldigt ojämn men den skulle nog garanterat flyta.
Dagen efter gick jag till en surfaffär för att köpa ett par fenor. Då insåg jag snart att brädan var så pass gammal att det inte längre tillverkades fenor till den längre. Men i stället fick jag då en deal av en ur personalen. Om jag betalade 50 dollar skulle jag få en ny bräda i utbyte mot den gamla. En bräda med fenor och leash för 50 dollar? Det lät för bra för att vara sant. Men köpet gick igenom och jag stack ut och surfade för fullt. Vid tillfället var jag vid Bondi. Jämfört med vågorna i Sverige var det en bra plats, men jag fick senare lära mig att enligt australierna var Bondi bara skit.
Surfing längs östra kusten
Jag och min flickvän Emma bodde i Sydney i tre och en halv månad och köpte oss sedan en gul Econovan som vi kallade Rusty. Ni kan tänka er varför. Den var fallfärdig, men bra nog för oss så vi körde ut på en roadtrip längs ostkusten. Vår tanke var att resa från Sydney till Cairns men vi kom tyvärr inte längre äntill Brisbane. Trots det hann vi med mycket på en och en halv månad i vår bil.
Längs östkusten surfade vi och vid det här laget hade vi köpt en helt ny bräda tillsammans. Nu hade vi köpt oss en Marbella 6.6.
Vi körde mot Brisbane och vår första surfstopp blev vid Hawks Nest, fem minuter norr om Port Stevens. En helt otroligt vacker strand, lugnt och nästan ingen var där. Ett paradis. Vi kunde bo i vår van i tre dagar på en grusparkering 20 meter från stranden, vilket gjorde hela upplevelsen ännu mer fantastisk. När vi var där så var det inte några kanonvågor men tillräckligt för att ge sig ut och vara i vattnet och försöka sig på några set.
Att kunna leva i nuet en del av surfkulturen
Det är härligt att bara vara ute i vattnet och njuta av värmen av vågorna. Det är något som jag upptäckt mer och mer, att surfkulturen handlar mycket om att bara leva i nuet. Att kunna njuta av en våg, njuta av att dra ut med kompisar och skratta och ha kul i vattnet. Att ta vara på stunden och vara glad för att man lever. Så känner även jag, speciellt när jag surfar, och det är jag tacksam för. Jag har nog Australien att tacka för det. Surfkulturen är enorm här. Emma provade för första gången att surfa själv vid Hawks Nest också och det gick bra. Hon är så sjukt modig. Vi hade blivit varnade för att det ibland finns vithajar vid Hawks Nest men vi tänkte att det finns det ju överallt här i Australien så med extra uppsikt stack hon ut. Jag vill dock trycka lite på att man bör hålla sig till de områden man rekommenderas av lokalbefolkningen.
Byron Bay – wow!
Vi stannade på väldigt många ställen på vår roadtrip, och våra 4 favoritplatser från Sydney till Brisbane var Byron Bay, Yamba, Snapper Rocks och Crescent Head. Byron Bay var mitt absolut bästa ställe under hela resan. Vi kom till Byron under en period då det var ganska lugnt där. Och wow, säger jag bara. Vilket ställe. Underbar surf, underbara människor, underbar stad och kulturen var helt otrolig. Alla är så vänliga och då menar jag genuint vänliga. Här lärde jag mig att ta våg på våg och att bara njuta fullt ut. Under solnedgången var det kanske 30 till 40 surfare i vattnet med oss, men det var inget slagsmål om vågorna, utan alla körde sitt race.
Våga testa
Om man ska börja surfa är det bra att ha med sig Jantelagen i bakhuvudet, men bara till viss del. Kom ihåg att du inte är bäst i början, och att du förmodligen kommer suga rent ut sagt de första gångerna du försöker ställa dig upp på en bräda. Surfing ser så himla lätt ut. En våg kommer, man paddlar för fullt med armarma och sedan ska man ställa sig upp och glida med vågen. Men det är tyvärr inte så lätt, i varje fall inte för de flesta. Man måste hela tiden våga. Från början flöt jag mest omkring och väntade på den perfekta vågen. Gör inte så. Försök istället så mycket du kan. Läs av vågorna för att se vart du ska börja paddla. Håll dig borta från skummet och var beredd på att ramla, för det kommer du att göra. Även om du misslyckas med att ställa dig upp så kommer du inte misslyckas med att ha kul, tro mig.
Om och om igen
Efter du försökt gång på gång, och gång på gång igen så kommer du tillslut kunna ställa dig upp i kanske två sekunder. En bra regel är att försöka stå på de flesta vågor, ramla och försöka igen. Om och om, för tillslut kommer du lyckas. Och känslan när man tar en första våg och verkligen glider med den, den känslan är som ingen annan. Kanske kan du lyckas med att svänga lite också. Var inte rädd att be om råd av andra surfare ute i vattnet. Australier är sociala och snälla så de ger dig säkert råd och kanske bjuder de dig på middag efter all surf.
Att resa runt i en van med sin flickvän och surfa lite här och där var som en magisk dröm när man tänker på det nu i efterhand. Och det är något som ni också kan göra själva. Ensamma eller tillsammans med andra. Oavsett vad, se till att ha så kul som det bara går, och kom ihåg att leva i nuet. Surfs up!
Lycka till!