Det offentliga Australien

Australiens demokrati

Innan federationen bildades utgjordes Australien av sex separata och självstyrande brittiska kolonier. Inom sina respektive gränser var kolonierna fria att stifta sina egna lagar gällande försvar, immigration, handel och infrastruktur.

Självklart hämmades handeln mellan kolonierna av detta system, precis som koloniernas polis- och försvarsarbete. Mot slutet av 1800-talet började en framväxande nationalism att märkas, och en unik australisk kultur började att formas med landslag som representerade kolonierna utomlands och inhemska konstnärer som skapade konst, poesi, sånger och skrev unikt australiska berättelser om livet på den nya kontinenten.

Den 1 januari 1901 förenades kolonierna i den federation, eller samvälde snarare, som döptes till Commonwealth of Australia. Att förena kolonierna och skapa den nya nationen var ett långt och svårt arbete, men man är stolta över att Australien är ett av få länder i världen som förenats genom förhandlingar, folkomröstningar och samarbete istället för revolution och blodspillan. De sex ursprungliga kolonierna fick status som delstat med eget självstyre. Vi känner dessa som New South Wales, Victoria, Queensland, South Australia, Western Australia och Tasmanien. Vad gäller de områden som inte tillhörde någon koloni när federationen bildades fick de benämningen territorer. I dagsläget finns det två territorier på det australiska fastlandet; Northern Territory och Capital Territory vilka har begränsat självstyre, medan de övriga åtta territorierna under Australisk flagg saknar självstyre och enbart styrs under Commonwealth lag; Norfolk Island (tidigare med begränsat självstyre men nu under reform), Ashmore och Cartier Islands, Australian Antarctic Territory, Christmas Island, Cocos (Keeling) Islands, Coral Sea Islands, Jervis Bay Territory, Territory of Heard Island och McDonald Islands.

Statsskicket i korthet

Konstitutionen lade ut riktlinjerna för hur det nya landet skulle styras, och skapade det federala parlamentet (Parliament of the Commonwealth of Australia) med två kammare; ett representanthus (House of Representatives), även kallat underhuset, och en senat (Senate), även kallad överhuset. De båda husen har delat ansvar för landets styre. Konstitutionen skapade också Australiens högsta domstol (High Court of Australia) med uppgift att tillämpa och tolka det nya landets lagar.

Konstitutionen och det australiska statsskicket bygger på principen med tredelad makt (för att förhindra en enskild makthavare eller grupp att ta över landet). Maktens tre delar på federal nivå är parlamentet den lagstiftande församlingen (som stiftar och ändrar lagar), den exekutiva makten (ministrarna och deras departement som är operativt ansvariga för att styra och leda landet) och den dömande makten (domare och domstolar som verkar oberoende av parlamentet och regering/departement.

Ett intressant arv från tiden som brittiska kolonier är att Australiens statsöverhuvud (Head of State) är densamma som den brittiska monarken, i skrivande stund Australiens drottning – Hennes Majestät Drottning Elizabeth II. Precis som i Sverige är dock monarken ytterst lite involverad i styrandet av landet. Drottningen representeras i Australien av en Generalguvernör (Governor General) som utses på rekommendation av Australiens premiärminister, och denne står oberoende från alla de politiska partierna. I varje delstat är drottningen också representerad genom en guvernör som fyller en liknande representantfunktion där.

Australien är alltså precis som Sverige en konstitutionell monarki, med en kung eller drottning som statsöverhuvud, men också med en konstitution som reglerar dennes makt och dikterar vilka myndigheter som skall göra vad.

Det finns många likheter mellan det australiska och det brittiska systemet, och i Australien leds regeringen inte av en statsminister som i Sverige utan av en premiärminister (prime minister). Några andra ledarroller att känna till om du vill kunna följa inrikesnyheterna är Premier (ledaren för en delstatsregering), Chief Minister (ledaren för regeringen i ett territorium), Government Minister (minister i regeringen), Member of Parliament – MP (ledamot i representanthuset), Senator (medlem i senaten), Mayor eller Shire President (ledaren för en kommun känd som ett council) och Councillor (kommunledamot).

Ledmöterna väljs att representera hela befolkningen i en valkrets, och man har alltså inte proportionell representation som i Sveriges riksdag utan enmansvalkretsar (om majoriteten av befolkningen i ett område röstar på Labor-partiet så skickas en Labor-representant till riksdagen för alla de väljarna). Antalet valkretsar och antalet ledamöter per delstat och territorium beror på dess befolkningsmängd och totalt sitter 150 ledamöter i representanthuset.

Senaten har 12 representanter från varje delstat, oavsett delstatens befolkningsmängd, samt 2 per territorium vilket ger 76 senatorer totalt i Australiens senat. Eftersom representanthusets 150 ledamöter väljs i enmansvalkretsar, men senatens 76 senatorer i proportionerliga val är det lättare för mindre partier att ta sig in i senaten (eftersom de måste vinna hela 51% av rösterna i en valkrets för att komma in i den lägre kammaren).

Mandatperioden är tre år och vid varje val väljs hela representanthuset om samt halva senaten, medborgare får rösta från 18 års ålder. Röstplikt fäller förutom i South Australia. Den som inte röstar får betala böter.
Australien har sex delstater och två fastlandsterritorier, och av dessa är delstaterna mer federalt självständiga än territorierna. Varje delstat och fastlandsterritorium har sin egen grundlag och riksdag. Precis som den federala riksdagen väljs de av folket.

Delstaterna och Northern Territory är i sin tur ytterligare uppdelat i lokala områden med sitt eget styre och dessa kan kallas allt ifrån city, shire, town eller municipality (det närmaste vi har i Sverige är våra kommuner). Dessa styrs av motsvarande en kommunledning som kallas council och är ansvariga för att planera och leverera lokala myndighetstjänster till befolkningen i området.

Ansvaret för olika frågor är självklart uppdelat mellan de olika myndighetsnivåerna. Den federala regeringen har exempelvis ansvar för frågor som beskattning, landets ekonomiska politik, migration och integration, pensioner och arbetslöshetsersättning, försvarspolitik och internationella relationer.

Delstaterna och territoriernas regeringar är ansvariga för inrikesfrågor som exempelvis; sjukhus och vård, skolor och utbildningsväsendet i respektive stat, kollektivtrafik och vägar, polis (även om det också finns en federal polis – Australian Federal Police) och brandkår.

Slutligen är varje kommun ansvarig för mindre frågor i folks vardag; parker, bibliotek, underhåll av vägar, sophämtning och bygglov med mera.

Australisk politik

Det är inte helt enkelt att dra paralleller mellan den australiska och den svenska riksdagspolitiken, men väldigt förenklat kan arbetarpartiet Laborpartiet jämföras med de svenska Socialdemokraterna, socialliberala Liberals motsvarar svenska Folkpartiet och Centerpartiet, och konservativa Nationals liknar de svenska Kristdemokraterna och Moderaterna samt centerpartiets mer konservativa delar.

Inom Australien så anses The Coalition (koalitionen mellan Liberals och Nationals liknar den svenska borgerliga Alliansen) stå för mitten-höger politik, och Labor Party stå för politik mer mot mitten-vänster. De konservativa återfinns i största utsträckningen hos The Coalition tillsammans med de med en mer liberal syn på ekonomisk politik. Socialister förekommer mest i vänsterflygeln hos Labour som kategoriserar sig själva som ett socialdemokratiskt parti men i många frågor ligger åtskilligt till höger om de svenska socialdemokraterna, främst då inom den ekonomiska politiken.

Delstaterna Queensland, Western Australia och Northern Territory anses vara relativt sett mer konservativa än nationen i stort, och Victoria, South Australia, Tasmania och Australian Capital Territory något mer socialliberala. New South Wales har under historiens gång växlat mellan de två.

Delvis på grund av att systemet med enmansvalkretsar gynnar de största partierna så fungerar inrikespolitiken i praktiken som ett tvåpartisystem med Labor till vänster och The Coalition till höger. Många Laborväljare hittas i städernas arbetar- och medelklass. Liberals väljare finns också i städernas medelklass men också bland företagare samt på landsbygden, och Nationals har ofta ett starkt stöd på landsbygden.

Förutom dessa finns det några mindre partier som är värda att känna till; miljöpartiet Australian Greens påminner mycket om det svenska miljöpartiets blandning av miljöfrågor och liberalism, och Family First samt Katter’s Australian Party är båda socialt konservativa. Småpartier som tidigare varit viktiga i australisk politik var nationalistiska One Nation och socialliberala Australian Democrats, men dessa har inte längre någon representation i parlamentets två kammare.

Precis som i Sverige finns det några frågor som ofta debatteras i politiken, och ämnen värda att känna till är följande frågor. (Här listar jag bara frågor som ofta diskuteras på TV och i debatter, utan att försöka ta ställning eller rangordna dem utifrån hur ”viktiga” de är.)

Diverse miljöfrågor och särskilt hur Australien bäst hittar en balans mellan kraven på högt välstånd, och att bevara unika biotoper, undvika växthuseffekten och leva miljövänligt debatteras ofta, och i debatten förekommer ofta miljöpartiet The Greens. Beskattning av koldioxidutsläpp, jordbrukets och samhällens uttag av grundvatten och flodvatten i torra områden (särskilt från floderna Murray och Darling), bevarandet av korallrevet utanför Queensland (korallen dör när vattnet blir varmare), gruvindustrins påverkan på miljön i inlandet, Japans valfångst i vatten nära de australiska vattnen, den omfattande torkan och flera katastrofala skogsbränder äger rum. På senare år har man på grund av nedskräpning och föroreningar i hav och floder diskuterat om det kan vara läge att förbjuda plastprodukter med mindre än 50% nedbrytbart material. Flera stora affärkedjor har slutat upp att ge bort engångs-plastkassar och infört återanvändbara kassar som man betalar för, samt uppmuntrar kunderna att ta med egna tygkassar.

Ekonomiska frågor och stadsbudgeten är alltid intressanta, särskilt mot bakgrund av de finansiella kriser som drabbat EU och USA (det finns i Australien en stark lättnad över att man inte är i närheten av att ha EU:s politiska och finansiella problem, som de senaste åren manifesterat sig i kriser i länderna runt Medelhavet).

Vad gäller internationella relationer är man mån om att vårda sina goda relationer med Kina och de asiatiska grannarna, samtidigt som man också känner nära band med Stilla Havets stormakt USA, särskilt efter att USA och Australien kämpade sida vid sida under andra världskriget. Australien har deltagit med stridande trupper både i Irak och i Afghanistan, den senare en kampanj som allmänheten sakta verkar börja ta sitt stöd ifrån, särskilt när allt fler australiska diggers omkommit där. En annan sida gällande internationella relationer och ekonomi som diskuteras är frågan huruvida man bör tillåta försäljning av australisk jordbruksmark och vatten till utländska köpare.

Landets relationer till sin urbefolkning är inte någon stor fråga, men dyker upp då och då med något av en kollektiv skuld kring hur aboriginer behandlats tidigare och hur många av dem som fortfarande lever i armod och med dålig hälsa (detta visar sig exempelvis i statistiken över förväntad livslängd, där aboriginska män har en förväntad livstid som är omkring hela 10,6 år kortare än för icke-aboriginska manliga australier – 69,1 år kontra 79,7 år, 2018). Att från federal nivå ingripa i de aboriginska samhällena är dock kontroversiellt, då det är lätt att påminnas om det historiska förtrycket av urbefolkningen (tvingande lagstiftning trots goda syften). 2007 tog regeringen beslut om att gripa in i Northern Territory mot bakgrund av rapporter om stora sociala problem i aboriginska samhällen (missbruk, arbetslöshet och övergrepp). Regeringen förbjöd försäljning av alkohol, begränsade användandet av socialbidrag till annat än nödvändiga inköp och sände in extra socialarbetare och sjuksköterskor till aktuella platser. Åtgärdspaketet kallas i folkmun The Intervention och har kritiserats för att vara rasistiskt, förnedrande och omyndigförklarande, samt inte tillräckligt förankrat bland urinvånarna själva. Tillsammans med aboriginska samhällen i Northern Territory arbetade man fram en ny policy kallad Stronger Future (en starkare framtid) som godkändes av senaten och implementerades år 2012. Den nya policyn bygger på det gamla åtgärdspaketet där nyckeln till framgång är att ta itu med de mesta akuta problemen i de aboriginska samhällena (ohälsa, övergrepp, bostads- och utbildningsfrågor). För de som är intresserade av att se frågan ur ett aboriginskt perspektiv gjordes år 2010 en dokumentär kallad “Our generation” (imdb.com/title/tt1843234/) som behandlar ämnet aboriginska rättigheter.

Invandring och befolkningspolitiken är också något som engagerar många människor och politiker, och en symbolfråga handlar om hur man ska hantera båtflyktingar som försöker ta sig över havet från Indonesien. Mindre diskussioner gällande immigration handlar om huruvida immigranter bör genomgå fler tester för att få ökad förståelse för landets värden för att kunna få medborgarskap, eller huruvida immigranter bör bli deporterade om de begår allvarliga brott. Mer allmänt kan befolkningsfrågan vara känslig, och visionen hos vissa att ha en stor invandring och en kraftig befolkningsökning kallas Big Australia, vilken ofta bemöts med ekologiska och arbetsmarknadsargument (att Australien trots sin storlek inte har tillräckligt med vatten och bördiga områden för att härbärgera ytterligare 10 miljoner, och att arbetsmarknaden inte har tillräckligt med jobb för alltför många nya australier).

Hur man ska bekämpa terrorism och huruvida de som går med i en terroristgrupp i ett främmande land bör förlora australiskt medborgarskap diskuteras. En annan fråga som dykt upp inom ämnet terrorism är om Australien bör vänta med att släppa in vissa immigranter till dess man utvecklat en grundlig och säker undersökning angånde sökandens bakgrund, allt för att minska risken att råka släppa in terrorister.

Andra politiska frågor som diskuterades under 2018 var till exempel diskriminering och jämställdhet mellan könen, homosexuellas rättigheter, minimilön och föräldraledighet, om Australien bör legalisera marijuana för medicinskt ändamål, ha mer resurser för mental ohälsa och ifall sjukhusen bör privatiseras. En återkommande fråga är önskemål om förbättrad kollektivtrafik, hur konkurrenssituationen är hos Australiska företag (särskilt varsel och arbetslöshet inom tillverkningsindustrin som haft svårt att konkurrera med Asien) och relationerna till USA, Kina, Indonesien och andra stormakter i regionen, samt gruvindustrins användande av vattenresurser. Uppmärksammat i globala media är frågan angående reglering av export av levande djur, regleringen av internetanvändande och användande av kärnkraft och förvaring av kärnavfall.

Ekonomi

Australien har en stark och konkurrenskraftig ekonomi med både rik tillgång på naturtillgångar och kvalificerad arbetskraft, och en levnadsstandard i nivå med Sveriges. Tjänstesektorn står för 70% av landets bruttonationalprodukt och omkring fyra av fem arbetstillfällen. Industrin bidrar med runt 26% av BNP och Jordbruket runt nästan 4% (år 2018).

Trots sitt avstånd från många asiatiska marknader har Australien tack vare sin stabila politiska och ekonomiska politik attraherat många internationella företag att investera i landet. Landets största handelspartners är Kina, USA, Sydkorea, Nya Zealand och Storbritannien, och de stora exportprodukterna är spannmål, ull, järnmalm, mineraler/metaller och guld, samt naturgas och kol. Gruvindustrin har sedan sin uppstart drivit en kontinuerlig högkonjunktur för Australien, och tack vare Asiens höga efterfrågan efter kontinentens naturresurser så lyckades Australien segla genom finanskrisen utan att falla ned i recession likt många andra länder. I skrivande stund (2018) är trenden nedgående gälande efterfrågan av gruvindustrins produkter på grund av ett överskott av tillgängliga produkter på marknaden, fallande priser samt att Kinas långsammare ekonomiska tillväxt har minskat exporten till just Kina. Detta har i sin tur drabbat industrin då antalet jobb och investeringar minskat. Man hoppas dock på en framtid inom tech mining, brytning av sällsynta metaller som används inom teknologiska produkter så som telefoner, datorer, solceller, vindturbiner, redox batterier och självstyrande fordon med mera. Detta i sin tur hoppas man ska locka till sig nya investerare.

År efter år har Australiens ekonomi varit en av OECD-ländernas starkaste, och 2011 var den världens trettonde största ekonomi med ett starkt frihandelsfokus. Tack vare sin politik, sina resurser och förmånliga läge i världen så kunde Australien från år 1992 få avnjuta en enda långsträckt högkonjunktur med låg arbetslöshet, låg inflation, hög ränta och en genomsnittlig årlig tillväxt på 3,5%. Men hur länge Australien kan fortsätta sin rekordlånga högkonjunktur debatteras. Dagsläget (2018) ser något sämre ut vad gäller arbetslöshet, inflation och ränta, men den årliga tillväxten är densamma.
Ibland talar man i nyheterna om att den australiska ekonomin är two-speed economy; att vissa delar av landet har en ekonomi på högtryck medan andra går på snålfart. 2012 såg gruvstaterna Western Australia och Northern Territory tillväxt, medan Queensland, Tasmanien, South Australia, New South Wales och Victoria genomled en recession.

Tillverkningsindustrin

Under 1900-talets andra hälft har olika regeringar försökt att göra sig mindre beroende av råvaruexporten, genom att försöka stimulera tillverkningsindustrin. Tullar och bidrag har använts för att stimulera och skydda den inhemska industrin, särskilt inom textilier, kläder och biltillverkning. Nästan 80% av landets industriområden finns i New South Wales, Victoria och Queensland, och de fyra största branscherna är livsmedelsrelaterad tillverkning, raffinaderier och kemisk industri, metallindustri och maskintillverkning.

Australien hade tidigare en rik textilindustri, men numera görs de flesta kläder i Kina och Vietnam. Raffinaderier och kemisk industri jobbar i nära samarbete med gruvorna, gasutvinningen och jordbruket. Fram till 2017 fanns flera företag som tillverkade bilar i Australien; General Motor-ägda Holden (tillverkningen lades ned 2017), Ford (tillverkningen lades ned 2016) och Toyota (tillverkningen lades ned 2017) och Australienägda Tomcar. Den australiska biltillverkaren Tomcar som efter uppstarten år 2005 såg ut att ha en ljus framtid gick efter oväntade utgifter in i en frivillig adminsitration 2018. Nu återstår det att se om de lyckas sälja och återuppliva företaget eller inte. Både Fords och Holdens design- och utvecklings-avdelningar är ännu i drift och har även expanderat.

Gruvindustrin

Australien är världsledande inom gruvindustri och med landets relativt höga lönekostnader så är gruvorna ofta väldigt högteknologiska. Man är en av världens största producenter och exportörer av bauxit-, järn- och zinkmalm, nickel och guld. Australien är också en stor energiexportör tack vare sina kol-, naturgas- och urantillgångar. Inhemskt står gruvindustrin för omkring 8 procent av landets ekonomi, men hela 60% av exportens värde (2015) kommer från densamma. Allt detta har lett till att Australien är ledande inom teknologi och tjänster kring malmutvinning, och flera svenska företag har haft exportframgångar tack vare gruvindustrin i landet. Särskilt Northern Territorys och Western Australias tillväxt är länkad till gruvindustrins framgångar.

Nuförtiden återfinns gruvorna i alla delstater, men särskilt i Western Australias regioner Goldfields, Peel och Pilbara, i New South Wales omkring Hunter Valley, omkring Bowen i Queensland och omkring Latrobe Valley i Victoria. Kända gruvstäder är Kalgoorlie, Mount Isa, Mount Morgan, Broken Hill och Coober Pedy.

Jordbruket

Jordbruket och relaterade branscher står för 3,6% av Australiens BNP (2017), och att vara bonde i Australien är fullt av utmaningar; torrperioder, vattentillförsel, karg jord samt massor av inhemska ogräs som förstör åkrar och betesmarker. I många områden är konstbevattning en förutsättning för ett fungerande jordbruk. Vete och sockerrör är viktiga grödor, men Europeiska Unionens och USA:s bidrag till sina inhemska producenter gör att de australiska farmarna har svårt att konkurrera på världsmarknaden.

Australien producerar också stora mängder frukt, nötter och grönsaker, framför allt apelsiner, äpplen, bananer, valnötter, potatis, morötter och tomater. Tropiska frukter som bananer, mango och ananas odlas i Queensland och Northern Territory, och i Tasmanien finns en av världens få lagliga och väldigt reglerade opiumodlingar (för medicinska ändamål).

Vinbranschen är stor och växande, och några välkända vinregioner är Barossa-dalen i South Australia, Margaret River i Western Australia, Yarra Valley i Victoria och Hunter Valley i New South Wales.
Kött- och mjölkindustrin återfinns över hela landet, och över 70% av australiskt nötkött går på export (2016), främst till Japan, USA och Sydkorea. Export av får och lammkött är en annan stor bransch, tillsammans med ullexport (en del av världens finaste Merinoull kommer från Australien).

Energitillförsel

2017 var Australien världens tredje största kolproducent och Newcastle 3 timmar norr om Sydney är världens största exporthamn för kol. Produktionen från de inhemska oljefälten är ständigt fallande och Australien tvingas importera det mesta av sin olja för att täcka landets behov. Det finns dock stora naturgastillgångar kvar i landet, och särskilt i nordvästra Western Australia och utanför nordvästra kusten finns stora gasreserver som håller på att utvinnas.

År 2015-16 var Australiens primära källa för energi olja (37%) följt av kol (32%), naturlig gas (25%) och sist kommer förnybara resurser så som vatten, biomassa, sol- och vindkraft på 6%. Vad gäller elektricitet så generades 63% från kol, 18% från naturgas, 16% från förnybara resurser och resterande från oljebaserade källor. Trots att man sitter på 23% av världens urantillgångar exporteras allt utvunnet uranium, men på grund av kolets begränsningar hävdar en del att det kan komma att förändras. Det finns en stark opinion i landet att röra sig mot mer miljövänliga energikällor.

Infrastruktur och telekommunikation

Med sina enorma avstånd är Australien väldigt väg- och bilberoende och man ligger på topp-tio listan över världens länder med flest personbilar per capita. Australiens storstäder är några av världens mest biltäta, och en stor del av befolkningen pendlar varje arbetsdag till jobbet i egna bilar.

Kollektivtrafik finns i alla storstäder och förutom bussar har många städer också pendeltåg och på vissa platser finns spårvagnar och färjor. Australiska städer är ofta vidsträckta, och om du bor ute i Sydneys, Melbournes eller Brisbanes förorter och jobbar inne i city så kommer du att behöva spendera mycket tid i trafiken. Både i Melbournes och Sydneys lokalpolitik är den dåligt utbyggda kollektivtrafiken och de återkommande trafikstockningarna ett ständigt trätoämne i media och i politiken.

Det går att åka järnväg läng östkusten från Cairns ned till Sydney och vidare till Melbourne och Adelaide. Från Adelaide går tåg till både Darwin och Perth, men det finns till exempel inga passagerartåg längs de västra och norra kusterna och det är vanligare att folk flyger eller åker buss och bil mellan storstäderna än att man åker tåg. Landet har över 300 flygplatser med asfalterade landningsbanor. Miljöeffekterna av alla dessa fordon är betydande och 2009 stod fordonsavgaser för drygt 15% av alla Australiens utsläpp av växhusgaser.

Telenätet är väl utbyggt trots Australiens gigantiska avstånd och lilla befolkning och är precis som Sverige uppkopplat mot omvärlden via flera fiberoptiska kablar på havsbottnen. Du kommer dock att märka att avståndet mellan Sverige och Australien gör sig påmint när du besöker svenska webbsajter som inte laddar lika snabbt där som hemma i Sverige. Alla vanliga teknologier som du är van vid från Sverige finns i Australien, och alla svenska mobiltelefoner fungerar utan problem i Australien också. De största teleoperatörerna heter Telstra (motsvarigheten till Telia i Sverige), Optus och Vodafone.

Finans

Fastighetspriserna i Australien är bland världens högsta (i förhållande till genomsnittliga löner), och ett vanligt samtalsämne på middagar är boräntan och de höga priserna på hus och lägenheter i storstäderna. Vissa kritiker hävdar att det finns likheter mellan den australiska bomarknaden och hur det såg ut i USA innan fastighetsmarknaden kraschade där omkring 2008, och under första halvan av 2018 har fastighetspriserna i Sydney och Melbourne sjunkit i en drastisk takt (2,4%) och skapat oro. Analytiker har varnat att priserna i de stora städerna kan sjunka upp till 5% per år om det vill sig illa på grund av att efterfrågan minskar. Vad framtiden har i sitt sköte får tiden utvisa.

Landets valuta är den australiska dollarn och en dollar är lika med 100 cent. Den australiska dollarn är världens sjunde mest handlade valuta (efter amerikanska dollar, euro, yen och brittiska pund, schweizisk franc och kanadensisk dollar år 2018) tack vare landets relativt höga ränta och låga risk. Fri växelkurs råder, vilket under de senaste åren har lett till att valutakursen har fluktuerat en del – jag minns hur växelkursen när jag först kom till Australien låg på omkring 4,5 kronor per dollar men sedan dess har nått den en topp på över 7 kronor för att i dagsläget (2018) ligga runt 6 kronor per dollar. Förkortningarna för våra två valutor är SEK och AUD, och ofta uttrycks en sådan växelkurs som 6,39 SEK/AUD. En intressant detalj som många svenska turister reagerar på är att alla sedlar du kommer att få i handen är gjorda i plast. Australien var det första landet med att helt använda plastsedlar och efter succén hemmavid trycker man nu också plastsedlar till många andra länder.

Den australiska riksbanken är precis som den svenska riksbanken oberoende från regering och riksdag och verkar för att en stabil växelkurs för dollarn, en låg arbetslöshet samt försöker genom sina beslut verka för fortsatt ekonomiskt välstånd för landet. En av dess viktigaste uppgifter är att sätta landets ränta, och det sker 11 gånger om året (den första tisdagen i varje månad förutom i januari), och om du följer nyheterna är detta ett återkommande inslag i nyhetsrapporteringen. Räntan i Australien har varierat under de senaste åren från att ha varit uppe på 7% till att stadigt ha fallit ned till under 2% år 2018. Under samma intervall rörde sig svenska riksbankens ränta inom intervallet från strax över 4% ned till -0,5%.

Delstaternas bidrag till ekonomin skiftar, och omkring 33% av BNP kommer från New South Wales, cirka 24% från Victoria, omkring 18% från Queensland, 14% från Western Australia, 6% från South Australia, 2% Capital Territory, Tasmanien runt 1,5% och Lilla Northern Territory med en befolkning om endast 233 000 står för endast 1,5% av BNP (2016). Om BNP bidraget slås ut på befolkningens storlek står Western Australia i ensamt majestät och visar sig ha samma bruttostatsprodukt per capita som Schweiz. Gruvindustrin har helt klart för med sig ett stort välstånd där.

Internationella relationer och försvar

Australiens utrikes- och handelspolitik bygger på att skydda landets långsiktiga välstånd och att bevara dess fred och säkerhet, och man är en aktiv medlem i Förenta Nationerna samt olika regionala samarbetsorgan. Försvarsmässigt är man nära allierad med USA, och sedan 2000 har man tredubblat sitt bistånd till utvecklingsländer.

Man har goda relationer med de flesta länder och den stora andelen medborgare födda utomlands gör att man är väl medveten om sin roll som världsmedborgare; Australien var (till skillnad från Sverige) en av de 51 nationer som var med och grundade Förenta Nationerna, och man var och är den trettonde största bidragsgivaren till FN:s ordinarie och fredsbevarande budgetar. Australien driver en aktiv diplomati, och man arbetar mycket för att upprätta och underhålla internationella regelverk och samarbetsorgan för att underlätta för handel, internationellt samarbete och mänskliga rättigheter. Några av de internationella organisationer Australien är aktiva inom är FN, G20, WTO, EAS (East Asian Summit – en regional samarbetsorganisation), APEC (Asia-Pacific Economic Cooperation) och det brittiska samväldet. Försvarsmässigt bygger man (trots att man inte är medlem av NATO) mycket av sin försvarspolitik på samarbetspakten med USA (samt Nya Zealand) som går under namnet ANZUS. Australien har varit involverat i de flesta krig som USA varit aktiva i sedan andra världskrigen, från Koreakriget, Vietnam och Gulfkriget till Irak, och nu senast i Afghanistan.

Man känner sig särskilt befryndad med grannlandet Nya Zealand och precis som mellan Norge och Sverige är det fritt för medborgare att resa och flytta mellan de två länderna.

Till jätten Indonesien i norr har Australien en i allmänhet god relation, även om den hade varit bättre om det inte varit för indonesiska övergrepp i Dili (1991) och Östtimor (1999) samt uppmärksammade terrorattentat 2002 och 2005 där många australier miste livet. Ett nära samarbete för att hitta de skyldiga terroristerna, samt Australiens väldigt generösa bistånd efter flodvågskatastrofen i december 2004 gör att relationen är starkare än på länge.

Över 60% av all export från Australien går genom Indonesiska farvatten, och även om en väpnad konflikt mellan länderna är ytterst osannolik så misstänker jag att faktumet att Indonesien har en tio gånger större befolkning och en långt större militär ligger bakom Australiens beslut att investera mycket i sitt försvar. (Australien har bland annat köpt svenska u-båtar från Kockums till sin flotta.)

Australiens försvar (Australian Defence Force) består (år 2017) av cirka 80 000 människor fördelade mellan flottan (Royal Australian Navy), armén (Australian Army) och flygvapnet (Royal Australian Air Force). 58 500 är heltidsanställda och 21 500 reservister, och man har ingen värnplikt utan alla är yrkesmänniskor.

Som regional stormakt har Australien flera gånger sänt fredsbevarande styrkor eller utövat påtryckningar i konflikter i närområdet; exempelvis i Öst-Timor, Solomonöarna och Papua Nya Guinea. Efter statskuppen i Fiji 2009 blev exempelvis relationerna mellan Australien och den nya regimen kyliga. Man har aktivt gett stöd åt myndigheterna i Öst-Timor, Papua Nya Guinea och andra länder i Stilla Havet för att som regional stormakt hjälpa dem att bibehålla sin säkerhet och undvika instabilitet. Man har också varit aktiv som rådgivare i länder som Pakistan, Irak, Jordanien, Yemen och Indonesien för att stötta dessa länders rättsväsenden och kapacitet att spåra och bekämpa internationell terrorism. I dagsläget (2018) har Australien lämnat områden som Afganistan och Öst-Timor mot truppnärvaro i länderna Irak, Egyptien, Israel, Södra Sudan. I Afghanistan är man det icke-NATO-land som bidragit mest med styrkor och resurser till ISAF-styrkan där.

Att donera till välgörande ändamål gör en stor andel av Australiens befolkning, 2011 donerade hela två miljoner hushåll sina pengar till välgörande icke-statliga organisationer – en av de högsta andelarna givande i världen. Prognosen var att man året 2015-2016 skulle ligga på sjätte plats bland OECD-länderna när det gäller storleken på biståndet, trots att Australien bara är den trettonde största ekonomin. Men med en nedåtgående trend med lägre procent donerande hushåll (även om den totala summan per donation ökade något), hamnade Australien på en tolfte-plats år 2017 vad gäller storleken på bistånd. (Sverige kom på en sjunde plats, vilket gör att Sveriges ligger i toppen vad gäller procentuella donationer per BNI)

Australiens bistånd och internationella hjälpverksamhet är främst inriktad på den närliggande regionen där två tredjedelar av världens fattiga bor och där 22 av Australiens 24 närmaste länder är klassade som utvecklingsländer. Hela regionen är en av de mest utsatta för naturkatastrofer, och cykloner, översvämningar, jordbävningar och tsunamis har de senaste åren skördat hundratusentals dödsoffer och Australiens militär och biståndsorganisationer hjälper aktivt länder i regionen att förbereda sig för och hantera naturkatastrofer. Man hjälper till att säkra tillgången på dricksvatten i djungelregioner, man har byggt tusentals skolor, genomfört kampanjer för att utrota malaria och mässling samt på olika sätt bistått utvecklingsländerna att bygga upp sina egna myndigheter och rättsväsenden (flera av de små staterna ute i Stilla Havet nordost om Australien är små och sårbara och den politiska situationen ofta instabil). Grannen Papua New Guinea är den största mottagaren av bistånd från Australien

Australiens och Sveriges relationer är synnerligen goda, tack vare gemensamma värderingar på de flesta områden som FN-samarbetet, frihandel och mänskliga rättigheter. Australien är Sveriges 16:e största exportpartner, och de främsta svenska exportvarorna till Australien är läkemedel, bilar och bildelar, telekomutrustning och tyngre maskin- och verktygsutrustning, men även flera andra branscher är representerade i handeln mellan våra två länder. Handeln är dock något snedvriden, och 2017 importerade Australien varor från Sverige till ett värde av nästan 2,7 miljarder dollar, medan man exporterade varor till Sverige för runt 350 miljoner dollar (runt en sjundedel av importen). Runt 80% av Sveriges import av varor från Australien var kol, en knapp tiondel var alkoholhaltiga drycker och majoriteten av resterande kom från telekomutrustning och bildelar. Utöver exporten av varor förekommer export av tjänster mellan länderna. Importen av tjänster till Australien från Sverige var 650 miljoner dollar och exporten av tjänster till Sverige från Australien var 296 miljoner dollar, varav turism och utbildningstjänster uppgjorde ett värde av omkring 220 miljoner dollar 2018. Svenska turister och gäststudenter gör alltså av med en hel del pengar i landet varje år (dfat.gov.au/trade/resources/Documents/swed.pdf).

Symboler

Precis som i Sverige har man i Australien både flaggor, riksvapen och andra symboler som kan vara värda att känna till för den intresserade långtidsresenären. Här är några vanligt förekommande australiska symboler som du sannolikt kommer att stöta på under din resa i landet. Vi börjar med de vanligaste flaggorna (klicka på bilden för en större version).

Delstat/Territorieflagga: Australian Capital Territory
Delstat/Territorieflagga: Northern Territory
Delstatsflagga: Western Australia
Delstatsflagga: Queensland
Delstatsflagga: New South Wales
Delstatsflagga: South Australia
Delstatsflagga: Victoria
Delstatsflagga: Tasmanien
Federal flagga: Australiens flagga
Federal flagga: Torres Strait Islanders flagga
Federal flagga: Aboriginernas flagga

Den australiska flaggan är blå, vit och röd och har tre komponenter. I övre vänstra hörnet finns den brittiska unionsflaggan (Union Jack) till minne av landets brittiska rötter. Under Union Jack är federationsstjärnan Commonwealth Star eller Federation Star med sju uddar, en för var och en av de sex staterna och en för territorierna. Till höger på flaggan ligger stjärnbilden och nationalsymbolen Södra Korset (Southern Cross).

Den australiska aboriginska flaggan är svart, röd och gul. Även den har tre komponenter, och den vanligaste tolkningen av färgerna är att den övre svarta delen representerar det mörkhyade aboriginska folket, den undre röda delen symboliserar jorden och folkens sprituella koppling till landet, och den gula fyllda cirkeln representerar solen.

Den andra gruppen urinvånare, Torres Strait Islanders, har också en egen flagga. Den är grön, blå, svart och vit, där de gröna ränderna representerar landet, det blå bandet havet och de svarta linjerna folken som bor på öarna i Torres-sundet. I mitten återfinns en vit stjärna och traditionell huvudbonad från regionen.

Förutom de tre landsflaggorna har respektive delstat och territorium också sina unika flaggor, och på stadshus och officella byggnader runtom Australien vajar ofta den federala flaggan sida vid sida med respektive delstatsflagga.

Riksvapnet Commonwealth Coat of Arms är landets officiella symbol och representerar nationell enighet och används för att identifiera Australiens egendom och maktsfär. Vapenskölden i mitten representerar de sex delstaterna och federationen mellan dem. Kängurun och emun stöttar skölden från var sin sida, och ovanför skölden svävar den sjuarmade federationsstjärnan. Bakgrunden är nationalblomman golden wattle, ett litet träd med klart gula blommor från akaciasläktet.

Australiens nationalblomma är akacian Golden Wattle, ett lågt träd som blommar under senvinter och våren med väldoftande och fluffiga gyllene, klargula blommor. Från densamma kommer också Australiens nationalfärger grönt och gyllengult (green and gold), vilka är motsvarigheten till Sveriges blå-gula landslagsfärger. I de flesta landskamper spelar de australiska landslagen i grön-gula uniformer.

Nationalsången heter Advance Australia Fair och skrevs 1878 av Peter Dodds McCormick, men blev officiell nationalsång först 1984 i konkurrens med Waltzing Matilda, Song of Australia och den tidigare nationalsången God Save the Queen. Sången har något skämtsamt kritiserats av en del politiker och australiska profiler – senatorn Sandy Macdonald hävdade till exempel 2001 att sången är så oerhört tråkig att nationen riskerar att sova sig själv till sömns varje gång sången framförs, att musiken är tråkig och texten så gammaldags och krånglig att ingen förstår den.