Arkitektur och design
Som svensk blir jag ibland fascinerad över stadsplaneringen i städer som Sydney. Australiska storstäder är vidsträckta med relativt låg bebyggelse som sträcker sig till horisonten och det är lätt att i stadsbilden se hur australierna föredrar att bo i ett eget hus med liten trädgård framför att bo i lägenheter och flerfamiljshus. De flesta familjer har en egen bil och i många städer är trafikstockningar och dåligt utbyggd kollektivtrafik ett väldigt problem för kommunledningarna. De flesta bostadshus i Australien är envåningshus med trädgård eller gräsmatta på fram- och baksidan. Man bygger inte på höjden utan på bredden och australiska städer ser ut därefter; de är låga men breder ut sig så långt ögat kan nå.
Gamla myndighetsbyggnader påminner om sina motsvarigheter i Europa, med katedraler, kyrkor och stadshus och universitet uppförda i sten och i gammal stil. Äldre bostadshus visar med sin design vad för problem de tidiga nybyggarna hade utan tillgång till moderna byggnadsmaterial och luftkonditionering. I Queensland är många hus (så kallade Queenslanders) uppförda på stolpar ett par meter över marken med tak av korrugerad plåt, stora verandor som ger skugga och luckor för fönstren. Allt detta hjälpte att kyla ned husen under heta sommardagar, men också att hantera tropiska skyfall. Över hela landet kan du se verandor och fastmonterade solskydd för att hålla det hårda sommarljuset ute från australiska fastigheter, men svenska treglasfönster och isolering kommer du få leta länge efter. Få australiska hus är byggda för att hantera kalla vinternätter.
I sydligare städer finns många hus från förra sekelskiftet; en vanlig sorts hus är terrace houses; kedjehus som har 2-3 våningar och är ihopbyggda med grannhusen i samma ”länga”. De finns oftast i storstädernas äldre förorter och de flesta byggdes under sent 1800-tal.
Bostadsmarknaden är annorlunda mot i Sverige. Det finns till exempel knappt några bostadsrätter, utan lägenheterna är istället ägarlägenheter. De lägenheter som finns att hyra ägs ofta av någon privatperson som köpt en lägenhet som investering (investment property) och som sedan hyr ut lägenheten genom en mäklare eller agent som hanterar allt det praktiska. Det finns inga stora fastighetsvärdar med stora hyreshus och tusentals lägenheter som de kommunala bolagen i Sverige.
Inflytelserika australiska arkitekter att känna till är Robin Boyd och Harry Seidler, som under andra halvan av 1900-talet ledde en modernistisk trend inom australisk arkitektur – många skyskrapor och stilrent designade bostadshus runt om i landet är ritade av dessa herrar. Australien verkar ha en lång tradition av att låta småsinta byråkrater stå i vägen för storslagna arkitektoniska visioner, något som ledde till stora konflikter mellan den danske arkitekten Jørn Utzon och Sydneys politiker i samband med uppförandet av Sydneys operahus – det gick så långt att Utzon i vredesmod lämnade landet och aldrig kom att få se den färdiga byggnaden. Arkitektektparet bakom huvudstaden Canberra; Walter Burley Griffin och hans fru Marion Mahoney Griffin, fick också kämpa väldigt i sambandet av uppförandet av Canberra, och många element i deras ursprungliga plan för huvudstaden kom aldrig att uppföras på grund av småsinta byråkrater.
Film
Precis som i Sverige har Australien en inhemsk filmindustri, och precis som den svenska motsvarigheten har den stundtals svårt att hävda sig gentemot den amerikanska. Många skådespelare och filmmakare har startat sin karriär i Australien, men sedan flyttat över till Hollywood.
Stora australiska skådespelare som du kanske redan känner till är Errol Flynn, Mel Gibson, Guy Pearce, Nicole Kidman, Hugh Jackman, Russell Crowe, Cate Blanchett och Heath Ledger.
De fem australiska filmer som slagit störst utomlands är Crocodile Dundee, Australia, Babe, Happy Feet och Moulin Rouge. Bland dessa är det kanske de två första som satt Australien på kartan internationellt.
En handfull filmer som tillsammans ger ett intressant perspektiv på Australien och dess filmhistoria är Mad Max, Muriel’s Wedding (en komedi/drama med Toni Collette i huvudrollen), The Castle (en satirisk förortskomedi om den australiska vardagen), Priscilla, Queen of the Desert (en numera klassisk komedi/drama om tre drag queens på turné från Sydney till Alice Springs), Ned Kelly och Romulus, My Father.
Konst och måleri
Aboriginsk konst
Den aboriginska konsttraditionen sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden, och man arbetar med flera material; kortlivade såsom målningar på löv, bark och sand, men också långlivade som hällristningar, klippmålningar och stenformationer.
Punktmålningar som föreställer djur, landskap och motiv från drömtiden är vanliga, och stilar skiljer sig mellan olika delar av landet; i Sydney finns exempelvis en grupp med unika hällristningar som inte har någon motsvarighet någon annan stans, med ristningar av djur, människor och olika symboler. I norra delen av landet finns på flera platser klippmålningar med mer figurativa målningar, och i Arnhem Land väster om Darwin förekommer mycket kvinnliga former (särskilt stiliserade bilder av kvinnans livmoder) i konsten. Många målningar som föreställer en drömlinje eller historia från drömtiden är målade uppifrån i ett fågelperspektiv, och föreställer ofta landskapet i vilket historien utspelar sig, med symboler för lägereldar, träd, berg, vattenhål och vattendrag. Den traditionella konsten har nästan alltid en mytologisk underton och knyter an till legenderna om the dreaming, och på så sätt har mycket av den aboriginska konsten både en kulturell och en spirituell dimension.
En intressant övergång från traditionellt måleri till mer modern konst skedde 1934 när en grupp aboriginska konstnärer i Northern Territory blev introducerade till akvarellmålning och europeisk landskapsmålning av missionärer. Den mest namnkunniga av dessa är Albert Namatjira som kom att skapa en serie väldigt populära landskapsmålningar i en unik egen stil.
En liknande korspollinering mellan aboriginsk inspiration och västerländska material skedde i början av 70-talet då konstläraren Geoffrey Bardon nordväst om Alice Springs övertygade en grupp aboriginska konstnärer att börja måla på duk istället för sand; de mest kända av dessa konstnärer var Clifford Possum Tjapaltjarri och Johnny Warangkula. I National Museum of Australia i Canberra finns en konstsamling med över 200 målningar med många exempel på punktmålningar från den här tiden. En del av konstnärerna kom dock att bli kritiserade i den aboriginska gemenskapen, då man ansåg att tavlorna avslöjade motiv och mönster som skulle hållas hemliga och endast visas upp under spritituella ritualer. Målningarna kom att väcka debatt om exploatering av den aboriginska konsten, och huruvida en del av detta kulturarv, mönstren och motiven är så heligt att det är att kränka aboriginerna att måla det på duk och visa upp det på museum eller i gallerier för människor som inte förstår ”the dreaming” och de viktiga historierna bakom motiven.
Västerländsk konst
Även inom det västerländska måleriet har Australiska konstmuseer mycket intressant att visa upp för den konstintresserade.
En unikt australisk stil uppstår med *Heidelberg*-målarna under 1800-talets två sista decennier (en period som i Sverige går under Düsseldorfskolan), som målar realistiska och impressionistiska landskapsmålningar av det australiska landskapet och livet i glesbygden. Vanliga motiv är hämtade från jordbrukslivet och bushlandskapet, och mycket av målandet skedde utomhus. Välkända konstnärer från perioden är *Tom Roberts* (särskilt känd för målningen ”Shearing the Rams”), Arthur Streeton, Frederick McCubbin och Jane Sutherland; och sida vid sida ger deras målningar en romantisk, impressionistisk bild av det australiska landskapet vid tiden runt sekelskiftet. Den impressionstiska och romantiska trenden fortsatte in i det nya seklet med målare som Rupert Bunny och John Peter Russell.
1921 grundas The Archibald Prize, och än i våra dagar är det Australiens mest kända konstpris. Varje år får de nominerade kandidaterna och vinnaren mycket uppmärksamhet – ”the Archibald” delas ut för enastående porträttmåleri och varje år är det stora diskussioner om rätt porträtt vunnit årets pris. Andra konstpriser som inte är fullt så kända men ändå viktiga är The Wynne Prize (för landskapsmålning) och The Sulman Prize (alla tre delas ut vid Art Gallery of NSW i Sydney).
Mot början av 30-talet når Art Deco och modernismen Australien, och får sitt kanske mest kända uttryck i Sydney Harbour Bridge som uppförs 1932. Målningen ”Australian Beach Pattern” (1940) av Charles Meere är en av få ikoniska australiska art deco-målningar (den hänger nuförtiden på Museum of Sydney). Runt 30- och 40-talet börjar fotografi att bli mer vanligt, och fotograferna Max Dupain (känd för bilden Sunbaker) och George Caddy (”Beachobatics”) kan vara värda att känna till för deras svartvita fotografier av australiskt strandliv.
Surrealismen börjar dyka upp runt andra världskriget och framåt, med James Gleeson känd som en av de främsta australiska surrealisterna och många av hans målningar påminner om Dalis. Stora fotografer under efterkrigstiden var Helmut Newton (modefotograf som bland annat samarbetade med Vogue) och David Moore (vars fotografi ”Migrants Arriving in Sydney” är ett av Australiens mest kända fotografier).
Andra stora australiska målare under sent 1900-tal är Albert Tucker (känd för expressionistiska landskap och modernistiska porträtt), Sidney Nolan, särskilt känd för en serie stiliserade målningar föreställande stråtrövaren och folkhjälten Ned Kelly iförd svart, kantig rustning), Arthur Boyd (med impressionistiska landskap och expressionistiska figurer) och Fred Williams (med sitt unika sätt att måla australiska landskap, ofta i förenklade fågelperspektiv).
Några kända konstnärer från mer modern tid är Peter Booth (känd för mörka och symboliska surrealistiska målningar), Bill Henson (fotograf ibland kritiserad för smaklös sexualiering, med sina arrangerade fotografier av nakna och halvnakna unga modeller) och Brett Whiteley (tvåfaldig vinnare av Archibald-priset, och bland annat känd för sina abstrakta och surrealistiska landskap, inredningsbilder samt bilder föreställande Sydneys hamn). Också värda att känna till är Ken Done (med färgglada och nästan barnsliga, stiliserade landskap och designs/prints), Clifton Pugh (trefaldig vinnare av the Archibald, och känd för expressionistiska landskap och porträtt) och Howard Arkley (känd för färgglada airbrush-målningar av förortsmotiv).
Musik
Före europeernas ankomst var det australiska musiklivet aboriginernas, med instrument som didgeridoo (ett tubformat blåsinstrument utan fingerhål som genom rundandning och skicklig blåsteknik kan skapa olika rytmiska harmonier) och clap-sticks (en sorts claves – träpinnar – som slås mot varandra för att skapa rytmer), dans och sång. Aboriginsk sång och instrument lever vidare i en del modern australisk musik. Musikband som kombinerat det västerländska och det aboriginska med stor framgång är exempelvis Yothu Yindi, No Fixed Address och nyligen den blinde sångaren och gitarristern Geoffrey Gurrumul Yunipingu. Även australiska rock-band har använt sig av didgeridoo och andra aboriginska influenser i sin musik, exempelvis Midnight Oil.
Under den koloniala tiden var mycket av den australiska musiken influerad av det brittiska och irländska, och det är från sent 1800-tal som traditionella folkvisor och så kallade Bush Ballads som Banjo Patersons Waltzing Matilda och The Man From Snowy River, och sånger som The Dying Stockman och Click Go The Shears kommer.
Namn att känna till inom tidig klassisk australisk musik är operavokalisterna Dame Nellie Melba och Dame Joan Sutherland, båda stora operasångerskor och det förstnämnda namnet ligger bakom den kända desserten Peach Melba (persikor med hallonsås och vaniljglass).
I mer modern tid har det australiska musiklivet blivit lika spretigt och mångsidigt som landets befolkning. Arvet från bushballaderna fortsätter i form av moderna country-sångare och olika singer-songwriters som kombinerar amerikansk country, rock och australiska folksånger till något eget såsom Slim Dusty, John Williamsson (särskilt känd för den patriotiska och vackra sången True Blue), Kasey Chambers (Not Pretty Enough är en av hennes mest omtyckta låtar), Keith Urban (gift med Nicole Kidman), Xavier Rudd och band som John Butler Trio.
Australien har producerat många stora rock och pop-band, och några av de största är Bee Gees, AC/DC, INXS, Midnight Oil (frontmannen Peter Garrett kom sedermera att bli miljöminister i regeringen), Nick Cave och Savage Garden. Två stora rockpersonligheter att känna till är Jimmy Barnes (före detta frontman för Cold Chisel och en av Australiens historiskt mest framgångsrika musiker) och Paul Kelly (ikoniskt namn inom australisk rockmusik). Andra band som nått stor framgång i hemlandet men inte blivit särskilt kända internationellt är The Whitlams, Bröderna Finns Crowded House, You Am I, Powderfinger och Wolfmother.
Inom ren pop och dansmusik finns också flera australiska namn att stifta bekantskap med. På senare tid har kanske Kylie Minogue, Gotye, The Avalanches, Cut Copy och Empire of the Sun varit bland de mer kända. Till tidigare kända popstjärnor hör Peter Allen, John Farnham och Olivia Newton-John. Två viktiga influenser i australiskt musikliv är radiostationen Triple-J (lite som P3 i Sverige, men med ett starkare fokus på ny och alternativ musik) samt musikpriser som Aria Music Awards (en årlig prisutdelning till de bästa inom den australiska musikbranschen).
Nyheter och väder
Australiens motsvarighet till Sveriges Radio och SVT (Sveriges Television) är statliga Australian Broadcasting Corporation (ABC) (abc.net.au) och Special Broadcasting Service (SBS) (sbs.com.au) som tillsammans är ansvariga för de statliga radio- och tv-kanalerna. ABC producerar mer allmänna program, medan SBS särskilt fokuserar på det internationella och multikulturella SBS sänder till exempel svenska filmer (sbs.com.au/ondemand/search/swedish) som i stort sett aldrig är dubbade (barnfilmer undantaget).
De största kommersiella digitala TV-kanalerna är Seven Network (au.lifestyle.yahoo.com/entertainment/tv/) (som sänder kanalerna 7, 7Two och 7Mate, 7Flix), Nine Network (9now.com.au) (som sänder kanalerna 9, Go! och GEM) och Network Ten (tenplay.com.au) (som sänder kanalerna Ten/10, Eleven, One HD).
Sajter som listar alla tv-tablåer i de olika städerna är exempelvis Freeview TV guide (freeview.com.au/tv-guide/), YourTV.com.au (yourtv.com.au/guide/evening/), OurGuide.com.au (ourguide.com.au). Det största kabeltv-företaget heter Foxtel (foxtel.com.au) och säljer digitalboxar och olika paket med betalkanaler. Om du hyr en lägenhet eller ett hotellrum kan det i annonsen stå att lägenheten ”har Foxtel” (vilket betyder att det ingår en massa kabeltv-kanaler). En konkurrerande tjänst till Foxtel är Fetch TV (som istället fungerar via streaming över ditt internet eller via TV-antennen). Sedan finns det stora namn inom videostreaming (SVOD – streaming video on demand) så som Netflix, Stan och Foxtel Now. Du kan även använda Freeview TV (freeview.com.au) som är en plattfom för all digital gratis TV i Australien, med möjlighet för stremaing via mobil app.
Nästan alla stora tidningar ägs av en av de två koncernerna News Corp Australia (en.wikipedia.org/wiki/News_Corp_Australia) eller Fairfax Media (en.wikipedia.org/wiki/Fairfax_Media). Den enda rikstäckande morgontidningen är The Australian (theaustralian.com.au), och de konkurrerar med flera regionala tidningar som till exempel The Sydney Morning Herald (Sydney) (smh.com.au), The Herald Sun (Melbourne) (heraldsun.com.au), The Daily Telegraph (dailytelegraph.com.au), The Age (Melbourne) (theage.com.au), The Courier Mail (Brisbane) (couriermail.com.au) och The Australian Financial Review (afr.com).
Du kommer ganska snart att märka att det inte är helt lätt att hålla sig à jour med vad som händer utanför Australien, och de lokala nyheterna är väldigt fokuserade på det lokala och sport. Några bra sajter och tidningar för att läsa mer internationella nyheter är brittiska The Guardian (theguardian.com/au), BBC (bbc.com/news/world/australia) och The Economist (economist.com).
De största radiostationerna är ABC:s olika stationer samt en rad olika kommersiella stationer som sänder rock och topplistemusik. Värt att nämna är ABC:s ungdomsstation JJJ (Triple J) (abc.net.au/triplej/) som spelar mer alternativ musik. Väldigt trevlig lyssning på en roadtrip längs kusten.
Motsvarigheten till SMHI heter Bureau of Meteorology (BOM) (bom.gov.au) och har väderprognoser för hela landet på sin webbsajt. De stora tidningarna har också väderprognoser på sina sidor (se fotnoterna ovan).
Mat och dryck
Det moderna australiska köket är en blandning av smaker från Storbritannien, övriga Europa och Asien samt till viss del unikt australiska ingredienser. Tack vare landets rika tillgång på högklassiga råvaror så är köket rikt på smaker och variation, och om du tycker om att upptäcka nya maträtter så kommer du ha en härlig tid i Australien.
Nötkött och lamm är vanligt i maten, precis som olika sorters fisk. Termen bush tucker används för ”vild” mat från landskapet; lokala frukter, bär och nötter, samt bush-kött som emu, känguru och krokodil. Emu serveras sällan, men särskilt kängurukött finns att beställa som ett exotiskt alternativ på en del restauranger. Om du får chansen bör du i alla fall prova krokodilkött och känguru; krokodil smakar som en blandning av räka och kyckling, medan känguru påminner mycket om segt rådjurskött eller älgkött.
Australiens kafékultur är i klass med den svenska; och överallt är det lätt att få tag på kaffe i världsklass. Alla kaffevarianter du är van vid från svenska caféer finns i Australien, men istället för latte är det vanligare att folk beställer en flat white; en tredjedels espresso och två tredjedelar skummad mjölk. Väldigt lik en latte men lite mindre i storlek. Bryggkaffe heter filter coffee och serveras väldigt sällan på café, istället föredrar folk espressovarianter med olika mjölkhalt. Lättmjölkens motsvarighet (fetthalt runt 0,5 % i Sverige) i Australien blir skimmilk (fetthalt mindre än 0,15 % i Australien). För att beställa en flat white med lättmjölk ska du be om en skim flat white. Beställer eller köper du Low fat milk eller så kallad Lite milk är fetthalten mindre än 1,5 % och alltså inte densamma som Sveriges Lättmjölk. Till och med bebisar går på café i Australien; en babycino är en liten kopp med skummad varm mjölk och lite chokladpulver på toppen (en mini-cappucino utan kaffe alltså) och ett roligt sätt för barnen att vara med mamma och pappa på riktigt café.
Att äta ute är relativt billigt, och inte något som bara de rikaste familjerna har råd med. Fram till 70-talet var det australiska köket väldigt engelskt, med fish and chips, stek och hamburgare samt överkokta grönsaker, pommes frites, chiko rolls (en sorts vårrulle) och toast med vegemite (ett bredbart öljästpålägg med stark smak). Traditionell australisk mat har fortfarande mycket grillat och stekt kött, curry, fisk och pommes frites. Om det finns en nationalrätt så är det köttpajen (meat pie) som ofta avnjuts med ketchup eller brunsås och mosade ärtor. Riktigt fina pajer är delikata, men de du hittar hos många gatukök är ganska trista historier.
I mer modern tid har köket blivit mycket mer internationellt, och nu hittar du mat från hela världen runt om i landet. Unikt australiska rätterna du kan råka på förutom meat pies är pavlova (en dessert med frukt och maräng) och lamington (en sockerkaka doppad i hallonsylt, täckt med chokladsås och rullad i kokosflarn). I Australien gillar man rödbetor och i många fall serveras hamburgare med ett par rödbetsskivor istället för pickles som i Sverige.
Fiskarter du förmodligen inte smakat i Sverige är barramundi, (en slags stor havsaborre), John Dory (känd som Sanktpersfisk i Sverige), snapper (blåfisk), trevally (en sorts makrill) och färsk tonfisk (tuna). Skaldjur förekommer vanligt, och ett unikt skaldjur som jag aldrig hade sett innan jag kom till Australien är Balmain Bugs och Moreton Bay Bugs; ett kräftdjur som påminner om en sorts hummer men med platta antenner istället för klor framtill. Annan exotisk mat är australiska ostron (särskilt Sydney Rock Oysters) och kräftor (yabbies).
På grund av alkoholrättigheter har en del restauranger inte tillstånd att servera alkohol själva, men tillåter att gäster tar med sig en egen flaska vin eller några öl. Detta system kallas BYO – Bring Your Own, och om du kommer till en sådan restaurang är det bara att gå till närmaste bottleshop och köpa eget öl och vin till maten. Öl och vin säljs fritt i särskilda butiker och man har inget statligt monopol som det svenska Systembolaget.
Vin är ganska rättframt i Australien men några termer kan vara annorlunda mot i Sverige. Shiraz är den lokala termen för Syrah-druvor och ger ett mörkt rött vin. Cabernet Sauvignon förkortas ofta Cab Sav. Alla delstater har lokala vinproducenter, men de största vindistrikten finns i det sydöstra hörnet av landet. De vanligaste druvtyperna är förutom de två jag just nämnt Chardonnay, Merlot, Semilon, Pinot Noir, Riesling och Sauvignon Blanc. Viner namnges oftast utifrån druvsorten som använts, och minst 85% av vinet måste vara av en viss druva för att få bära dess namn. Goon är en slangterm för billigt bag-in-box-lådvin (populärt bland backpackers) – inget du tar med dig på en BYO-restaurang.
Öl fungerar också som i Sverige; med skillnaden att termerna för olika glasstorlekar skiljer sig i olika delar av landet. Be om en liten eller stor öl om du är tveksam på om det är en pint (575ml, men 425ml i SA), middy (285ml, men bara i NSW, ACT och WA), schooner (425ml utom i SA där den bara rymmer 285ml), pot (285ml i QLD och VIC, men 575ml i WA) eller pony (140ml i NSW, ACT, SA och VIC) du är ute efter. Be din bartender att förklara de lokala storlekarna för dig.
Australierna dricker sin öl kall eller sval, även ale vilket kan överraska svenskar. Om du vill ha ett glas till ölen bör du be om det specifikt, då många dricker direkt ur flaskan (såvida det inte är ett fatöl, det vill säga en draught eller tap beer). Standardflaskan rymmer 375ml, kallas stubby och på riktigt varma dagar hålls den kall med en stubby holder, ett isolerande omslag som man trär om flaskan för att hålla den kall. När vi ändå pratar öltermer; man transporterar ofta sina kalla öl till festen i en kylbox med is som brukar kallas esky, slangnamnet kommer från en av de stora kylboxtillverkarnas namn.
Sport
Australier är sporttokiga, och man uppskattar att 6-7 miljoner australier på något sätt är regelbundet aktiva i någon sportförening. Den sport med flest åskådare landet runt är Australian Rules Football (AFL); en krävande sport med fysiska konfrontationer och lufttacklingar men också avancerade passningar och bollkontroll. En kul detalj är att vart tredje år anordnar Australien ett världsmästerskap i AFL (men Australien själva spelar inte då man är vida överlägsna de flesta andra landslag), och i turneringen 2011 kom det svenska landslaget Swedish Elks på 11:e plats i turneringen.
I New South Wales och Queensland är folk inte lika intresserade av AFL som de är av National Rugby League (NRL), en brutal rugbyvariant med mycket tacklingar och spelare stora som kassaskåp. Den tredje football-varianten kallas Rugby Union och landslaget The Wallabies är ofta framgångsrika internationellt, och brukar möta hårt motstånd av ärkefienderna All Blacks från Nya Zealand, särskilt under Tri Nations-turneringen mot Sydafrika och Nya Zealand.
”Vanlig” fotboll (ibland kallad ”soccer”) är på stark tillväxt i landet, med elitserier för både damer och herrar (W-League och A-League). Olika former av simning är också stora, och australiens simmare brukar placera sig på prispallen vid olympiska spelen. Cricket är en stor sommarsport (i alla fall att titta på med en öl i handen), och i januari slår folk på tv:n för att se på tennisturneringen Australian Open i Melbourne (det sportevenemang som drar fler utländska turister till Australien än något annat).
På juldagen går kappseglingen från Sydney till Hobart av stapeln, och varje år hoppas man undvika en upprepning av tragedin 1998 då fem båtar sjönk och sex seglare omkom i hårt väder. I början av november står landet stilla under tio minuter för hästkapplöpningen Melbourne Cup.
Den mest populära lagsporten bland kvinnor är netball, en sport som påminner mycket om basket, men där korgarna inte har någon basplatta bakom sig och spelare inte får springa och dribbla med bollen.
Några nutida och historiska namn att känna till inom australisk sport är Sir Don Bradman (avliden, men utan motsvarighet tidernas bäste cricketspelare), Shane Warne, Ricky Ponting och Michael Clarke (alla tre nutida cricketspelare), Dawn Fraser, Libby Lenton och Ian Thorpe (stora namn inom simning), Cathy Freeman, Steven Hooker (friidrottare) och Steven Bradbury (guldmedaljör i kortbaneåkning på skridsko som trots att han låg sist tog historiens mest oväntade guldmedalj när alla konkurrenter kraschade i en hög framför mållinjen vid OS 2002).
Stränderna
Mer än 80 procent av den australiska befolkningen bor inom 5 mil från någon av kusterna och precis som tre av världens stora oceaner (Stilla Havet, Indiska Oceanen och Antarktiska Oceanen) möts i Australien folk från hela världens på dess stränder. Med en kuststräcka som sträcker sig mer än 3 000 mil (4 700 mil om man räknar alla öars kuster) så finns det alla möjliga sorters stränder och kustklimat runt Australien; och om man definierar en strand som en plats längs kusten där minst en 20 meter lång sandremsa håller sig torr när högvattnet rullar in så har man räknat att det finns fler än 10 000 stränder i Australien.
Runtom Australien ligger över 16 000 skeppsvrak, varav många är populära dykplatser. Oväntade stormar och cykloner i kombination med grunda undervattensrev anses vara de största orsakerna till att australiska farvatten var farliga områden, speciellt före 1750-talet då navigationsredskap så som kronometern inte gav tillräckligt exakta navigationslongituder. Från sin resa norrut från Indonesien, dåvarande Holländska östindien, svängde man helt enkelt norrut för sent med resultat att man gick på grund längs den australiska kusten. Nuförtiden har man en god relation till sina stränder tack vare moderna navigeringstekniker och detaljerade väderrapporter.
Aboriginerna har i tusentals år fiskat i kustnära vatten och längs den norra kusten brukande man handla med folken från nutida Indonesien och Papua Nya Guinea. Än idag lever det aboriginska arvet kvar i många namn, två exempel på stränder som har aboriginska namn är Sydneystränderna Coogee och Bondi som fått sina namn från de lokala aboriginernas ord koojah (som betyder ”doften av torkande tång”) och boondi (för ljudet av vatten som bryter mot klippor och stenar).
Det finns inga privatägda stränder i Australien, utan alla stränder är öppna för allmänheten, och strandlivet är en viktig beståndsdel av den australiska fritiden. Många familjer börjar helgen genom att skjutsa barnen till sim- och livräddarträning i något av alla de ”nippers”-program som livräddningsklubbarna anordnar. Om du bor i en förort nära stranden så kan du se hundratals människor vara uppe med solen för att surfa, jogga, träna yoga eller promenera med hund och barnvagn. Det finns en fitness-kultur centrerad runt landets stränder, och många tar sig till stranden för att surfa och segla, fiska, snorkla, dyka eller bara sola, slappa och kolla på vackra människor.
Stränderna och parkerna är var man träffas och umgås, och på Australiens mest berömda stränder som Bondi och Manly i Sydney, hålls musikfestivaler, surftävlingar, medborgarskapsceremonier och olika former av firanden och fester.
Australiernas volontärsanda och kärlek för stranden visar sig i livräddarkulturen (surf life saving), och många bofasta är medlemmar i sim- och livräddarklubben vid sin lokala strand. Varje sommar patrullerar tusentals livräddare på ideell basis Australiens stränder och de flesta av de livräddare du möter på stranden är bofasta volontärer (och om du får problem i vattnet på Manly i Sydney är det inte omöjligt att livräddaren som lyfter upp dig ur vattnet är en av de bofasta svenskarna där). Årligen räddar man enligt statistiken mellan 8 000 och 10 000 människor från att drunkna. Varje sommar tävlar livräddarklubbarnas bästa mot varandra i sporter som rodd, simning och löpning och dessa tävlingar kallas surf carnivals och är väldigt populära.
Runtom kusterna finns ett flertal marina naturreservat, och enligt internationella konventioner så ansvarar Australien för ett havsområde som är mer än dubbelt så stort som det australiska fastlandet – ett av världens största territorialvattenområden. Det mest kända naturreservatet är Stora Barriärrevet (Great Barrier Reef) längs Queenslands nordöstra kust. Här gömmer sig mer än 1 500 olika fiskarter, 4 000 arter av blötdjur och mer än 200 olika fågelarter, samt många stora djur som dugong, havssköldpaddor, delfiner och valar.
The Bush
Tillsammans med stranden har det torra bush-landskapet en särskild plats i australiernas hjärtan. Med termen ”The Bush” avses det unika australiska landskapet där knappt några människor bor, och man kan använda termen både för att beskriva den buskiga torra halvöknen inne i landet som täta skogsområden med eukalyptus-träd och porlande vattendrag. I den betydelsen var bush-landskapet något helt unikt australiskt för de europeiska nybyggarna, och mycket annorlunda mot det gröna och frodiga landskap som man var bekant med. Under sent 1800-tal kom det australiska landskapet att bli en viktig inspirationskälla för författare som Henry Lawson (norskättling och mest känd för While the Billy Boils och The Drover’s Wife) och Banjo Paterson (mest känd för dikterna Waltzing Matilda, Clancy of the Overflow och The Man from Snowy River) som genom att romantisera och skildra det australiska landskapet hjälpte att bygga en fosterlandskärlek som kom att genomsyra den nya nationen. Dorothy McKellars patriotiska dikt My Country är en av landets mest kända dikter, och hyllar Australiens landskap och klimat med strofer som den följande: ”I love a sunburnt country; a land of sweeping plains; of rugged mountain ranges; of droughts and flooded rains.”
Tidigare under 1800-talet rymde fångar till skogs och kom att överleva som nomader, vildmarksmänniskor och stråtrövare i landskapet. Deras revolt och frihetssträvan kom att ge en spännande och äventyrlig bild av bushlivet, som förstärktes av alla berättelser från nybyggare och familjer som kämpat mot klimatet och naturen för att överleva i det ogästvänliga landskapet. Många av bush-berättelserna har teman som överlevnad, frihet och strävan att skapa ett självständigt liv, men också en fascination över hur aboriginernas nästan magiska förmåga att livnära sig av och navigera genom landskapet. Männen som valde att leva i bushen kom att ses som handlingskraftiga, självständiga karlar som endast litade på sina kamrater och vände ryggen mot det etablerade samhället.
En av de häftigaste historierna om överlevnad mot alla odds är den om straffången William Buckley, som efter att ha rymt i närheten av nutida Melbourne kom att överleva på egen hand i 32 år i vildmarken där han levde tillsammans med olika aboriginska grupper innan han återförenades med västerlänningar. Man tror att uttrycket att någon har ”Buckley’s chance” kommer från den här historien (det betyder att något är så gott som omöjligt, precis som Buckleys odds att överleva i över 30 år i vildmarken).
Bush-motiven dyker upp i mycket australisk konst, slang och litteratur och trots att befolkningen nu bor i städer så är bushlivet något som tilltalar många australier. I slutet av 1800-talet tog australiska konstnärer sig an impressionismen och begav sig utomhus för att måla av det australiska landskapet och dess unika färger och ljus. Tillsammans med sina samtida författare bidrog målare som Tom Roberts, Frederick McCubbin, Arthur Streeton och Walter Withers* till att skapa en unikt australisk självbild med sina bilder. En välkänd målning är McCubbins ”Lost”, där en liten flicka i blå klänning kan skymtas bakom sly och träd inne i en australisk skogsglänta. Målningen bygger på en sann händelse och föreställer 12-åriga Clara Crosbie som 1885 gått vilse i skogen men mirakulöst nog hittats vid liv tre veckor efter sitt försvinnande.
Under 1900-talet kom flera modernistiska målare fram och skapade nya bilder för ett modernt Australien, och särskilt Arthur Boyd och Sidney Nolan är två av det förra seklets kanske främsta målare. Sidney Nolans färgglada målningar föreställande Ned Kelly är närmast ikoniska och dyker upp i många australiska bildsamlingar. Mot slutet av sitt liv byggde Ned Kelly en hemmagjord skottsäker rustning av plåt för att överleva en eldstrid med polisen, och den kantiga svarta figuren med en rektangulär glugg för ögonen är ett lätt igenkännbart tema i Nolans målningar.
I det moderna Australien är det lätt att förknippa bush-landskapet med torka, avfolkning och arbetslöshet, och livet i många samhällen i glesbygden är betydligt tuffare än i storstäderna. Men landskapet är också en populär fritids- och semesterdestination för storstadsmänniskorna, och många tar sig på långhelgerna till nationalparker runtom landet för att campa, hajka och njuta av den unika naturen.
