Jag är väldigt glad att med detta inlägg fortsätta serien ”Månadens gästbloggare” här på SwedesInAustralia.com. Månadens gästkrönikör är Johanna Persson med en krönika från sin roadtrip genom Kimberlys outback. I den här artikeln berättar Johanna om en del av sina erfarenheter och tips om vad man bör och inte bör göra under en roadtrip.
Text nedan skriven av Johanna Persson. Ett stort tack för hennes bidrag!
Resan höll på att få ett snopet slut innan den ens börjat
”Nej”, säger kvinnan bakom hyrbilsdisken. ”Ni kan inte åka Gibb River Road med den här bilen.” Det var ju typiskt för det var precis det vi hade tänkt göra. Trötta efter en nattflygning från Melbourne stod vi nu tre tjejer på Darwins flygplats och undrade om vår resa skulle få ett snopet slut innan den ens börjat. Det tog några sekunder innan min ordentliga tyska kompis Julia återfick fattningen och visade kvinnan ett mail hon fått från hyrbilsfirman där vi fått skriftligt godkännande att köra genom Kimberleys öken med deras bil. Eftersom Gibb River Road är en grusväg som, trots att den går genom ett ökenlandskap, är helt översvämmad flera månader om året är många firmor lite kinkiga med att man kör där med deras hyrbilar. Detta för att vägen kan vara ganska ojämn och att man även på sommaren när vägen ligger snustorr behöver korsa några floder.
Det var mycket annat vi inte tänkt på att ta med på resan skulle det visa sig, men att skaffa tillstånd att köra vår planerade rutt var som tur var inte en av dessa saker.
Att vara förberedd på en oförglömlig resa
När vi skrivit på ett saftigt kontrakt för hyra av 4-hjulsdriven bil – bilen var utan tvekan vår största kostnad på resan – så var vi redo att ge oss av. Vår tio dagar långa resa skulle ta oss över norra Australien genom Kakadu National Park, Litchfield National Park, Katherine Gorge, och över Gibb River Road, för att slutligen avslutas vid havet i Broome.
Vår packning bestod i huvudsak av ett tält, luftmadrasser, sovsäckar, lite (med betoning på lite) matlagningsutrustning, kläder och en satellittelefon. Telefonen var en säkerhet att ha om något skulle hända längs vägen, eftersom det inte finns någon mottagning i de avlägsna områden där vi skulle befinna oss.
Känslan av total lycka
Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av resan mer än att det skulle vara väldigt avlägset, varmt, mycket röd sand, vattenfall och krokodiler. Allt detta stämde, men det visade sig vara mycket mer än så. Känslan av lycka och total frihet som vi kände när vi körde genom det röda öppna landskapet, simmade vid foten av ett vattenfall eller låg i tältet på natten och tittade upp mot stjärnhimlen är svår att beskriva i ord.
Rookies får hjälp i ”the outback”
Människorna vi träffade på de platser vi stannade till för att slå läger på var absolut en bidragande faktor till att resan blev så positiv för oss. Vissa stannade till vid vårt tält för en liten pratstund och utbyte av erfarenheter om den resa vi alla var på. Andra förbarmade sig och lånade ut grejer till oss rookies som inte hade haft vett att ta med oss en hammare för att få ner tältpinnarna i den stenhårda röda marken (ibland fick en sten duga) eller någon grillutrustning att laga maten med på de platser där en gasolgrill saknades och bara en eldstad fanns att tillgå. Det var inte så att vi satt helt i sjön men utan dessa hjälpsamma själar hade vår resa helt klart varit mer primitiv än den redan var med tanke på att vi till skillnad från många andra inte reste i välutrustad husbil.
Äventyr från morgon till kväll
Varje dag började med att vi vaknade i gryningen när fåglarna, eller fladdermössen, satte igång att väsnas. Jag hade hört enstaka fladdermöss skräna i palmerna i Melbourne men att höra hundratals göra det samtidigt var helt öronbedövande och en väldigt effektiv väckarklocka. När vi ätit frukost packade vi ihop och begav oss iväg på dagens äventyr. Vi hade i förväg tittat ut vilka platser vi skulle stanna till för natten och ungefär hur lång tid det skulle ta att köra dit så att vi hann sätta upp vårt tält innan solen gick ner. Utöver detta gjorde vi små utflykter som beroende på var vi befann oss kunde handla om att se aboriginska grottmålningar, göra en flodbåttur, bada i vattenfall eller varma källor, klättra i grottor eller vandra i bergen.
Förutom det otroliga och varierande landskapet fick vi se massor av olika djur i sin naturliga miljö, såsom krokodiler, fåglar, fladdermöss, vildhästar, kängurus, wallabies, ormar och såklart en och annan spindel – det är ju ändå Australien. På kvällen när vi gjort i ordning tältet för natten spelade vi kort, drack ljummen öl och åt chips. Middagarna lagades i skenet av ficklampor under en himmel som gnistrade av stjärnor och sedan var det läggdags. Solen sken från en klarblå himmel varje dag och vi fick inte en droppe regn på hela resan så vårt yttertält blev liggandes i bagageutrymmet och kom inte fram en enda gång.
Lämnade det röda dammet med fantastiska minnen
Så där gick dagarna fram tills vi nio dagar och nära 3000 km senare kom fram till Broome precis i tid för att se en fantastisk solnedgång vid havet. Vår sista dag spenderades på den kritvita stranden innan vi gav vår en gång vita bil, nu täckt av ett fint lager rött damm både på insidan och utsidan, en välbehövlig städning. Efter att ha lämnat tillbaka bilen åt vi en dekadent lunch som för en gångs skull inte bestod av smörgås med tonfisk på burk innan det var dags att bege sig till flygplatsen för resan tillbaka till Melbourne. Det tog två byten och nära tolv timmars flygning (och då bara inrikes!) innan vi var hemma igen, fyllda av fantastiska minnen och en känsla av att detta måste vi helt enkelt göra om!