Patricia Higson

Patricia Higsons föräldrar är från Sverige och Australien, och även om hon bor i Piteå är Australien ett andra hem. I den här intervjun (ännu en artikeln i vår serie möten med svenska Australien-vänner) rekommenderar hon särskilt resenärer att styra kosan mot västkusten och platser som Fremantle.

Hej Patricia! Hur gick det till när du hamnade i Australien? Vad för drömmar och planer var det som fick dig att göra hoppet från Sverige? Hur lång tid har du varit där?
Första gången jag besökte Australien var jag nio år. Min pappa, som är australier, ville visa mig och mina syskon var han växte upp. Innan resan hade vi fått höra historier om öde stränder, mjuka koalor och evigt solsken. Väl på plats blev vi inte besvikna. Allt var exotiskt och spännande. Värmen, platserna, tempot. Jag älskade det och bestämde mig för att någon gång åka tillbaka.

När jag hade åldern inne och tillräckligt med kapital på kontot bestämde jag mig för att själv resa längs östkusten i äkta backpacker-stil och samtidigt hälsa på min syster som pluggade design i Brisbane. Jag ville fly den svenska vintern, utmana mig själv och uppleva något nytt. Ett år senare åkte jag tillbaka ännu en gång för att se västkusten. Och sedan dess planerar jag alltid att åka tillbaka. Jag omvandlar gärna lönebesked till flygbiljetter och drömmer ständigt om Australien.

Nu är du tillbaka hemma i Sverige. Var tillbringade du mest tid i Australien, och hur såg din vardag ut under tiden där? Vad gillade du mest med att bo i där?
Efter att ha besökt många australiska städer, både i öst och väst så hittade jag hem i Fremantle, en liten bohemisk stad full av övervintrade hippies och små barer. Fremantle, som också kallas för Freo, ligger en halvtimmes tågfärd från Perth och är känd för att vara lite alternativt och annorlunda. Jag blev kär direkt och skaffade snart ett helt knippe fantastiska vänner som jag hängde med i ur och skur. Jag bodde på ett smutsigt vandrarhem mitt i staden där kackerlackorna festade på brödsmulor i köket och rummen saknade luftkonditionering.

Jag arbetade på lite olika ställen. Bland annat som bartender, som servitris och på ett kafé. Jag hade aldrig tidigare hällt upp en en öl men lyckades ändå få arbeta ett provpass på en bar och anställdes. Sedan fick jag även jobb som roddare hos Event personnel Australia efter att ha träffat en kille i en matbutik som hörde att jag letade jobb. Det innebar att jag hjälpte till att bygga upp scener inför konserter och festivaler kring Perth.

Efter en tid flyttade jag även in i ett hus tillsammans med tre av mina vänner. Vi gick ofta till stranden och kollade på solnedgången, eller så hängde vi på en lokal pub som serverade världens godaste ingefärsöl. Vardagen var väldigt okomplicerad och lugn. Jag förundrades ständigt över att jag lyckats träffa såna härliga karaktärer att umgås med. Även då jag drog omkring utan jobb en period fick de mig att le och kämpa vidare.

Förutom den uppenbara skillnaderna kring klimat och språk; vad för skillnader i kultur och beteenden mellan Australier och Sverige har du upplevt? Hur skulle du beskriva australierna?
No worries-mentaliteten genomsyrar den australiska befolkningen. Allt löser sig och småsaker är inget att stressa upp sig över. De flesta är väldigt pratglada och trevliga. Det är helt normalt att kassörskorna frågar hur du mår eller att någon sätter sig bredvid dig på bussen och ger dig en komplimang för dina nya shorts. Att ta kontakt fungerar även i dagsljus utan att någon höjer på ögonbrynen, vilket är en stor skillnad mot hur det går till i Sverige.

Samtidigt är rasismen väldigt utbredd och alla är inte glada i att det kommer en massa partysugna och högljudda ungdomar som skräpar ner. Det råder fortfarande en spänd stämning mellan urbefolkningen och de nyare australierna, vilket inte är konstigt med tanke på den grymma bakgrunden.

Du har både bott och rest runt en del i Australien. Berätta om dina resor! Hur reste du runt, och vilka platser, möten eller upplevelser förälskade du dig i lite extra?
I studentpresent fick jag lägligt nog en returbiljett till Australien. Jag blev dessutom australisk medborgare och skaffade ett pass. Då ingen av mina vänner ville följa med på en resa tvärs över jordklotet så bestämde jag mig för att åka själv. Jag bokade en resa på fyra månader och valde att samtidigt besöka Nya Zeeland. Benen skakade av nervositet under sista etappen av den långa flygresan mot Sydney. Jag var orolig över att känna mig vilsen och ensam.

Men oj så fel jag hade.

Jag reste upp längs östkusten med skakiga bussar utan luftkonditionering. Hälsade på min syster i Brisbane och fortsatte sedan vidare mot Cairns. Bodde på sunkiga vandrarhem och träffade inspirerande människor från världens alla hörn. Mina beslut fattades allt eftersom och planen ändrades från dag till dag. Jag bilade med totala främlingar in mot Australiens torraste öknar. Tältade i tasmanska nationalparker och dansade natten lång.

Sedan jobbade jag så mycket jag kunde under ett år för att se mer. Jag bokade en enkelbiljett till Perth med tanken om att jobba och rota mig en stund. Istället bilade jag upp längs västkusten med tre andra. Vi trängde in oss i en liten van och körde upp till Broome och sedan ner genom landet igen. Under nästan tre veckor svettades vi tillsammans och stannade ofta för att ta foton och köpa vatten. Vi snorklade vid korallrev, hajkade bland röda klippväggar och räknade stjärnor. Det var en av de häftigaste resorna jag gjort.

Om vi låtsas att en ung vän (väldigt lik dig själv innan din flytt till Australien) med Australien-drömmar frågade dig om råd; vad skulle du då dela med dig av? Vad önskar du att du hade känt till och insett före din resa? Om du skulle planera en liknande resa eller flytt igen; vad skulle du ha gjort annorlunda den här gången? Varför?
Att ha en tillräcklig budget. Det är synd att resa till andra sidan jorden och inte ha pengar att spendera på upplevelser. Väl på plats vill du kunna göra så mycket som möjligt, och för att maximera resan krävs dollar.
Många jag mött hade bara kring 15 000 kronor och var därmed tvungna att jobba större delen av sin tid i landet för att betala sitt uppehälle. Därmed gick de miste om en hel del.

Innan jag åkte iväg förstod jag inte riktigt hur pass stora avstånden är. Jag visste att Australien är stort men nu snackar vi S-T-O-R-T. Alltså gigantiskt. Bussresor mellan städer är ofta på 18 timmar. Att flyga från kust till kust tar fyra timmar. Det är bra att veta om man vill resa runt. Sedan tror jag det är en bra idé att se till att man har gott om tid på sig. Det är inte kul att känna sig stressad för att tiden är knapp.

Och även om det är kul att festa så se till att upptäcka lite av naturen också. En resa till Australien bör vara så mycket mer än enbart barhäng. Och var öppen och vänlig! Prata med främlingar och säg hej till grannen så ska du se att du kommer lära känna en hel drös med roliga och galna människor.

Var det svårt för dig att hitta jobb och hur tycker du att det är att jobba i Australien jämfört med i Sverige? Funkar det mesta på samma sätt som hemma eller finns det saker som nyinflyttade svenskar bör tänka på?
Det kryllar av arbetsmöjligheter i Australien. Det är ett rikt land som är ett hett turistmål för unga européer som vill tjäna pengar och resa runt. Jag tycker inte att det är svårt att få jobb om man verkligen vill. Men då gäller det att inte vara alltför petig. Att bli anställd inom exempelvis restaurangbranschen är lätt, med eller utan erfarenhet. Så länge du skriver ut dina cv:n och ler när du skakar hand med chefen ligger du bra till.

Det handlar mycket om timing. Det är mycket lättare att skaffa jobb inför sommarmånaderna än under vintern. Lönerna för restaurangjobb är mycket bättre än i Sverige. Det kan dock vara svårt att få jobb för en kortare period. De flesta är ute efter arbetare som kan stanna några månader och vill inte anställa någon som säger att de bara tänker stanna en vecka eller två.

Och självklart, se till att ha rätt visum. Att arbeta svart är inte särskilt smart om man vill komma tillbaka. De är rätt strikta vad gäller tillstånd och har du en gång brutit mot lagen ser de inte med blida ögon på det.

När goda vänner hemifrån åker till Australien ett par veckor; vilka är dina hetaste restips till dem? Om du själv skulle åka på en kort semester i Australien; vart skulle du åka och vad skulle du göra där?
För den som vill se milslånga sandstränder och kristallklart vatten skulle jag rekommendera västkusten. Att köra från Perth upp mot Exmouth är ett litet äventyr där man upplever så många färgsprakande platser längs vägen. Från ensliga vägar täckta i rött damm till djupa kanjoner. Och självklart revet Ningaloo, som ligger precis vid kusten, där det bara är att simma ut några meter och upptäcka livet under ytan.

Och för den som hellre vill uppleva regnskog och bergstoppar skulle jag rekommendera Tasmanien. Ett besök till Wineglass bay på Tasmaniens västkust, där man kan se vilda delfiner kasta sig i havet. Och sedan att ta en tur till Cradle mountain national park och traska längs en av alla vandringsleder som går genom parken, och sedan besöka ett wildlife center för att klappa på en liten tasmansk djävul.

Avslutningsvis; känner du att du förändrats som människa under din tid i Australien? Ser du världen och livet på ett lite annorlunda sätt nu än innan du lämnade Sverige? Hur har dina perspektiv, synsätt, prioriteringar och drömmar förändrats, och vilka upplevelser låg bakom förändringen?
Absolut. Efter att ha rest omkring helt själv med hemmet på ryggen i Australien har jag blivit modig. Jag har blivit mer öppen och spontan och ännu lite knasigare. Innan jag åkte iväg var jag rätt nöjd med min tillvaro. Livet var tryggt och framtiden säkrad med jobb, bostad och vänner. Men efter min australienresa ändrades allt. Jag ville ha mer. Helt plötligt kände jag mig rastlös när jag promenerade längs Nynäshamns lugna gator. Så jag tänkte om.

Jag jobbade så mycket jag kunde för att kunna besöka fler länder. Under australienresan mötte jag så himla många underbara människor som varit med om så mycket, som sett så mycket. Det fick mig att inse att även jag kan göra precis vad jag vill. Det låter så klyschigt men livet behöver inte innebära radhus och mellanmjölk. Jag lärde mig att man kan göra livet både magiskt och händelserikt om man bara vill. Det handlar bara om att bestämma sig.

[Alla foton i den här artikeln: copyright Patricia Higson 2014.]

Vill du också bli intervjuad här på SwedesInAustralia.com? Skicka Anders ett mail så ordnar vi det! :)